Här är ett urval av klienters brev genom åren:
Hej Åsa!
Det är med avsikt som jag avvaktat att svara på ditt mail. Jag ville se hur hypnosen fungerat över tid.
Nu har det gått fyra veckor och jag kan säga att den definitivt hjälpt mig. Mitt sug kommer fortfarande, men mina val har blivit enklare.
Även om min inneboende missbrukare gör allt för att argumentera för felsteg, så väljer jag på något vis rätt i alla fall utan att anstränga mig allt för mycket. Tvärt om mot för innan hypnosen alltså. Ibland är det extra svårt och då kan jag behöva medvetet gå in i “stålkostymen” och aktivt tänka på den jag såg i framtidsvisionen av mig själv.
Det är svårt att vara sockerberoende. En rökare behöver ju inte ta cigarettrök i sin mun flera gånger per dag utan att för den skull röka. Vi som har ett sockerberoende måste ju äta och det är som att släppa ut en tiger varje gång. Det gör att jag kan göra felsteg på en skala som går från att välja en del i maträtten som har lite högre kolhydrathalt till att äta en hel påse bullar eller godis.
De snedsteg jag gjort under den här tiden består av att jag ätit rotfrukter i gratäng 3 ggr och druckit 1 dl jos utblandat med kolsyrat vatten. Som du hör så är det ju definitivt på rätt sida av skalan och alltså inga stora återfall med bestående men.
Jag fick besked den här veckan att jag är sjuk och behöver opereras, en typisk situation där det är lätt att ta återfall. Jag hade dessutom besök som jag bjöd på hembakat fikabröd. Farlig kombination, men det gick utmärkt det med.
Jag har pratat med några av mina bekanta om hypnosen och flera verkar vara intresserade av att veta mer och, framför allt, att göra ett besök hos dig om du kommer upp till Hälsingland. Säg till om du är på gång!
Tusen tack för din hjälp hittills. Jag kommer sannolikt att återkomma för att få ytterligare hjälp med samma, och andra, problem.
Eva Persson
Kommentar: Eva är en kvinna i 30-årsåldern som behövde hjälp med att styra sitt ätbeteende, och framför allt – sitt sockersug. En imaginär stålkostym blev lösningen som hjälper Eva att stålsätta sig när frestelser dyker upp. Precis som man kan stoppa i sig onyttigheter helt omedvetet, helt plötsligt står man där med en kaka i handen (?), kan man omedvetet stålsätta sig med ett undermedvetet pansar.
Detta är en lösning som fungerar för Eva, men för en annan kan det bli något helt annat.
Vad skulle din lösning vara?
Hej Åsa!
Här kommer lite återkoppling från besöket hos dig 12 nov då du hjälpte mig att bli av med min flygrädsla jag haft i ca 40 år.
Den 26 november flög jag och min man vi till Istanbul. Innan resan var jag tveksam till om du lyckats hjälpa mig med att hantera min flygrädsla.
Något förstod jag att du ändå åstadkommit för jag hade inte mardrömmar om att planet störtar eller blir kapat. Jag såg inte heller min kropp slitas sönder i luften när vi störtade.
Resan ut till Arlanda kändes behaglig och förväntansfull , så också väntan på flygplatsen.
Något jag aldrig tidigare upplevt. Jag upplevde resan till Istambul som mycket behaglig och hade inga tankar på hur planets motorer lät eller andra ljud jag varit hyperkänslig för.
Passageraren bredvid mig var en man som var mycket flygrädd och ironiskt nog så var det jag som försökte lugna honom under resan.Min man och jag har redan börjat planera för nästa resa och nu ser jag inte hindren utan möjligheterna med att flyga.
Tusen tack för din hjälp.
Karin
Kommentar: Karin är en kvinna i 60-årsåldern som kom till mig för att få hjälp med sin flygrädsla sedan 40 år, förändringen skedde redan under sessionen och den var högst märkbar. Hon trodde knappt det var sant när hon gick från mottagningen. Här är ett bra exempel på hur man kan bli hjälpt med en fobi, som plågat en under lång tid tillbaka, på under en timme!
Kommentar om brevet nedan: Detta är “Martins” tidigare situation, beskrivet av honom själv:
Hej Åsa!
Jag ringde dig tidigare idag och du bad mig svara på ett par frågor.
Var befinner jag mig idag?
Jag har svårt att visa mina känslor, både i tal och fysiskt. Jag har svårt att beskriva vad jag känner och på ett eller annat vis blockerarjag mig själv. Jag blir sällan arg eller visar vrede, jag har inte varit riktigt arg eller visat vrede på över tio år. Denna emotion är begravd sedan många år.
Jag har svårt att bli riktigt ledsen, jag har inte gråtit på säkert 15 år. Jag är 29 år, fyller 30 i år. Eftersom jag har svårt med mina känslor så har jag mycket svårt att uppehålla konversationer, speciellt med motsatta könet. Jag har även svårt, mycket svårt att acceptera att jag är attraherad till en viss kvinna. Detta medför att jag automatiskt gör någon form av undvikande manöver. Jag ser tydligt att jag gör detta men jag bara kan inte släppa loss eller få det att falla naturligt och säga vad jag tycker och känner. Känslan jag får kan kort beskrivas som att, “jag vill inte tala med dig längre”, den har varit mer tydlig för mig på senaste tiden, jag märker av den.
Det jag brottas med är att jag blir helt blank i huvudet, jag kommer inte på något att säga. Detta inträffar i regel bara mot kvinnor jag är attraherade av, men känns även av i de flesta andra konversationerna då jag inte kan visa, berätta och acceptera mina känslor, jag tror det är fel att göra det, eller att de tror att jag har något fel, kanske båda två.
Jag har även motivationsproblem och mina studier har farit iväg flera år, vilket jag antar detta är bakgrunden till, för jag kan omöjligt sluta tänka på hur jag ska lösa mitt problem med att kunna uppehålla konversationer och kunna behålla de kvinnor som kommer in i mitt liv, innan de hastigt far ut igen. Jag får ingen lugn eller ro, och ser inte någon mening med att jobba mot något annat när jag känner mig helt handikappad, avskuren från mig själv.
Syftet med hjälpen?
Att lösa upp mina blockader så jag öppet kan visa mina känslor och vara mig själv!
Mitt förväntade resultat?
Jag vill kunna visa känslor. Jag vill kunna gråta av lycka och gråta av sorgsenhet. Jag vill kunna kommunicera mina känslor och vara närvarande i samtalet utan att bli blank och dimmig i huvudet. Jag skulle ge vad som helst för detta. Nu börjar jag nästan gråta bara jag tänker på det.
Tack! / Martin
Martins nuvarande situation:
Hej Åsa!
En stund efter att jag kom hem från hypnosen så blev jag helt slut, kändes som jag gjort ett träningspass och en fem timmars tentamen, samtidigt. Hela kroppen var i nån form av rörelse, vilket gjorde att jag låg och vilade i en timme medans flera av mina muskler vibrerade och vad mera de höll på med. Det kändes mycket skönt hursomhelst.
Vartefter jag skulle iväg på nästa grej.
Sen på eftermiddagen idag var jag med min närmaste vän (sedan högstadiet) och medan vi gick en lååång promenad i solen ute på kungsholmen och diskuterade detta och massa annat, så insåg jag att en bild jag nu har klart för mig är att, oavsett vad jag kommer jobba med, så vill jag göra det med hela mig, den energi och styrka jag känner inom mig. Eftersom jag inte kan göra det inom min studieinriktning så är det heller inte något val, eller väg jag kommer att ta.
Det kändes underligt, men samtidigt mycket skönt flera av de saker du vägledde mig igenom. Jag tänker tillbaka lite på hur våran session genomgick. Det första med den nya vägen som gjorde att jag började skratta ….det kom liksom inifrån utan att jag egentligen förstod exakt varför bara att wow…sedan det där med att du gav mig nyckeln till mig själv, det var helt profound. Och den delen när jag gick in till den unga mig och verkligen omfamnade honom och gick ut med honom, wow. Det går inte att förklara riktigt, om jag skulle försöka så skulle jag säga att det var som att han jag var då och den jag var igår (hehe) smälte ihop till en person. Vidare den delen att jag kastade mina gamla bördor och istället bära på mina kvalitéer, det är juh helt galet! Bära på mina kvalitéer, det låter nästan för bra för att vara sant men samtidigt så rätt!
Ända sedan vi bestämde den definita tiden till vårat möte så började jag mentalt förbereda mig, jag kunde både se, känna och veta att hypnosen skulle ge resultat över mina förväntningar. Samtidigt, så visste jag inte riktigt om det verkligen skulle kunna fungera, det är ju mig vi talar om, jag tvivlade lite någon gång under sessionen, när jag tänkte om detta verkligen skulle hjälpa.
Min blockad jag hade, den som gjorde att jag inte visste vad jag skulle säga, eller gjorde att jag inte kom på något att tala om. När jag nu tänker på olika situationer så ser jag mig som en spontan, energisk och full av energi. När vi gjorde den tredje eller fjärde tillfället så var det som att det flimrade förbi massor med tillfällen, som alla liksom ändrades på något vis. Det bara flimrade, bläddrade otroligt snabbt, så skulle jag vilja förklara det. Det första tillfället som vi jobbade med var också det jag haft absolut mest problem med, det är lite som den där största vinsten på lotto som man aldrig kommer vinna. Hon och jag har kunnat tala lite med varandra över ett halvår men senaste veckorna har det gått från bra till sämre, till sämst. Däremot känner jag inte alls samma förtvivlan som jag har gjort senaste veckorna, jag skulle nästan kunna säga att jag känner mig fridfullt positiv och förväntansfull för vad som kommer att hända. Och min uppfattning över hur jag vill att det ska gå och bli har också släppt massor. Jag väntar tålmodigt på att onsdagen ska komma, mitt mål är att vara som den jag är, energisk och spontan, och låta det ta mig därifrån.
Varje gång jag knyter högerhanden så ler jag och känner mig bra i så gott som hela kroppen, jag har varit lite fundersam eller orolig för att det skulle kunna sluta fungera, men än så länge håller det i sig, jag har knutit den 10-15 gånger. Jag har börjat testa den på lite olika ställen som i kön på till affären, på tunnelbanan och spontant när jag råkar tänka på det och samma goda resultat varje gång. Vilken grej! 😀
Min blockad verkar vara helt borta. Det är lite sjukt. Jag är juh singel och vill givetvis attrahera en kvinna till mig som passar för mig och jag för henne.
Saken är den att jag är helt omedveten om hur jag ser ut eller något sådant när jag väl intergerar, det har liksom ingen som helst påverkan, om inte annat så har jag aldrig haft sådan här god respons tidigare och haft så roligt och mått så bra som de senaste dagarnas äventyr.
För att beskriva mig själv, så är jag i ett helt annat energiläge nu, jag har liksom hittat en nivå som jag inte kunnat nå tidigare. Jag ser även saker på ett annat sätt. Jag har varit ganska blyg och inte kunnat ta emot alla de energier som uppstår. Detta har nu ändrats totalt, jag har ingen aning om hur detta hände och varför bara att jag är totalt lugn och kan verkligen känna hur jag börjar må bra och en inre energi börjar vibrera i hela min kropp. Jag vibrerar inte som en med spasmer utan att det är i mig.
Jag hade även en djup diskussion med min bäste vän om detta och vi har börjat ta våran relation till varandra till en ny nivå.
Just nu är jag ganska fokuserad på att få mina mål i ordning och göra en plan för att avsluta mitt slutarbete. Jag har bestämt att göra klart det, och samtidigt och därefter verkligen börja sträva efter det jag vill göra, det jag känner inom mig att detta är det jag brinner för.
Det verkar verkligen stämma som du sa, det går snabbare än jag tror. Jag är halvt chockad och har svårt att förstå vad som verkligen hände denna helgen, både med mig själv och runt mig själv. Just det, det glömde jag. Jag var och handlade och gjorde mat med min granne här en våning upp, Jonna, på fredagen också. Hon och jag diskuterade allt mellan himmel och jord i två timmar i sträck, och det gick lätt, och jag var spontan, öppen, engagerad, intresserad, nyfiken. Helt enkelt hade jag en extremt skön och rolig tid!
Tack igen Åsa!
/ Martin
Hej Åsa,
Tack för sessionen igår. Tiden gick fantastiskt fort och det hela kändes väldigt bra.
Jag kommer definitvt att återkomma om några månder. Nu ska jag tänka igenom och behålla den “nya bilden” av mig själv.
Ser den nya bilden hela tiden framför mig och tänker på den hela tiden.
Jag fick några tankeställare och några uppvaknanden om mig själv också.
Vi ses!
Med vänliga hälsningar,
Sofia
Kommentar: En kvinna i 35-årsåldern som kom för att få hjälp med att bygga en bättre självbild och stärka sin självkänsla. En del insikter fick hon även med sig på vägen. Ibland dyker det upp helt andra saker i tankarna, under hypnosen, som man plötsligt får insikt om.
Hej Åsa,
Jag ville bara säga stort TACK! Det känns verkligen som att min fobi är borta.
Jag har inte sett en riktig spindel ännu, men för första gången kunde jag se en stor bild på en riktig spindel, samt på TV och ingen panik kom!
Det är verkligen första gången. Jag kan i princip tänka mig att hålla i en spindel nu. Så tack så hemskt mycket!!
Mvh
Sara Kahlau
Kommentar: En ung kvinna i 20-årsåldern som skulle flytta till Australien (med spindelfobi). Hon insåg det ohållbara i situationen och tog tag i fobin som plågat henne sedan barnsben.
Tanken på flytten blev helt plötsligt mycket mer nöjsam.
Nu ska du få en uppdatering!
Jag är så glad att jag kom till dej! Jag lämnade dig leendes med studs under skorna och dansade hela vägen hem 🙂 Kände mig nästan euforisk. Sedan hypnosen har jag mått så bra. Bättre än vad jag gjort på länge. Piggheten jag fick börjar gå ur kroppen- men jag är GLAD. Senaste två åren har tuffa. Nu känns det som om jag är ute på andra sidan. Som om jag börjar känna igen mig själv igen. Känner mig rent lycklig faktiskt! Som om det där locket som legat på tillvaron är borta.
Så, hur har det gått med ätandet då? Jag har inte snaskat och inte varit okontrollerat sugen. Fortfarande godisfri. I början kände jag mig nästan lessen och lite ensam för det. Hjärnan jobbade; vore det inte gott med glass? godis?? Chips? Men jag ville inte ha. Det var som ett sällskap försvunnit. Händerna känner sig fortfarande lite vilsna och vet inte vad de ska pyssla med. Kanske dags att plocka fram garnpåsen och virknålarna ur garderoben?
Vad tror du? Låter det som om jag behöver en session till? Jag tror det mest handlar om att jag är rädd att fastna i gamla hjulspår. Men det finns ju andra beteenden jag vill angripa. Min kreativa lamslagenhet
t ex. Kanske borde börja där och ta ätandet om jag verkligen kommer på glid igen?
Tack igen!
Lotta
Kommentar: En ung kvinna i sina bästa år, som hade fastnat i gamla invanda tankemönster. Hon fick inspiration till nya saker och ändrade sitt ätbeteende, samtidigt.
Hej Åsa
Det gick jättebra med talet:)
Jag var faktiskt lite skeptisk eftersom jag var väldigt nervös på fredag kväll och inte kunde
sova. Men på lördagen så visualiserade jag den där bilden av när jag lyckas hålla ett fint tal
och så knöt jag min hand och då försvann nervositeten och jag höll mitt tal
även fast jag började gråta mot slutet av talet.
Bruden blev jätterörd och grät också likaså hennes mamma och jag fick massor
med komplimanger. Några sa till och med att mitt tal var det bästa på hela kvällen. Så det blev jättelyckat.
Tack så jättemycket.
Jag har rekommenderat dig till en vän till mig vars syster är mörkrädd.
Vänliga hälsningar
Lisa
Kommentar: En tjej som skulle hålla tal på sin bästa väninnas bröllop, kom till mig med hopp om att få bort nervositeten, som var väldigt stark. Hon var tveksam när vi var klara med sessionen, men som med alla sessioner så slutar inte effekten av den i och med att man kommer tillbaka till fullt medvetande, till här och nu… tvärtom så börjar processerna att verka när du kliver ut genom dörren och kommer till insikt, bit för bit, att någonting har hänt… och fortsätter hända – ett bra tag framöver!